Inget lockar fram minnena av ett fantastiskt sportevenemang som ett foto. När vi sluter ögonen och minns ett evenemang som skakade om våra känslomässiga grundvalar rejält så är det ett foto som har svetsat sig fast på våra näthinnor.
Vem glömmer någonsin fotot som Neil Leifer tog av en ung Muhammad Ali, ståendes över en besegrad Sonny Liston, med den där överlägsna uppsynen som gjorde honom till den mest omtalade boxaren genom tiderna?
Den känslomässiga styrkan i det berömda fotot av en trotsig Jesse Owens på prispallen i Olympiska Spelen 1936, omgiven av nazisthälsningar och inför en ursinnig Adolf Hitler som just bevittnat en svart man besegra den oöverträffbara ariska rasen.
Eller det ökända fotot av ”Guds hand”, som visar hur Diego Maradona höjer sig över Peter Shilton och boxar in bollen i nätet så att Argentina besegrar England med 2–1 i fotbolls-VM 1986, fyra år efter de två ländernas krig om Falklandsöarna.
Sport är ingenting utan vision.
För att en vision ska kunna förevigas måste någon stå på rätt ställe vid rätt tillfälle för att få den rätta bilden.
Så är det även i pokervärlden.
När pokern möter kameralinsen
Denna unika jätteapparat, där människor sitter och spelar kort för miljontals dollar, fängslar människor i hela världen. Och för att spelet ska nå ännu fler ögon måste våra bilder bära.
Fabian Grubler är en av de personer som står redo med sin kamera, beredd att ta den perfekta bilden som lyfter och bär, men det är inte det enda han gör. Grubler tar inte bilder – han berättar.
Helt och hållet med en knapptryckning.
Men när trycker han på knappen? Hur vet konstnären att det är rätt ställe, och rätt tillfälle att trycka av? Har Fabian Grubler jobbat häcken av sig för sin framgång, eller är det något i hans DNA?
”Jag var den där ungen som på familjens semestrar låg under ett bord med en liten billig amatörkamera och letade nya vinklar och perspektiv”, förklarar Grubler under min intervju. ”Jag fotade jämt, och fick beröm för mina bilder och deras fräscha perspektiv. Folk undrade varför jag inte skaffade en riktig kamera.
Under 2012 studerade jag tysk litteratur och språkvetenskap i Tyskland. Min bror jobbade som programvarutekniker på en onlinepokerskola som startades av Markus Golser och Johannes Strassmann, som tyvärr gått bort. De sökte innehållsskribenter, och på grund av mina studier och mitt pokerintresse anställde de mig. Jag skrev artiklar under min studietid, och det gjorde jag i två år.
Efter att ha arbetat hemifrån i två år erbjöds jag att komma till Wien och arbeta på deras kontor. Jag hade bara tänkt stanna där i några veckor, men det blev till slut sex år eftersom jag flyttade dit. Och det var under den tiden som jag köpte min första riktiga kamera och började leka med den.
Jag skickades till WPT Vienna 2012. Det var min första turnering. Mitt uppdrag var att skriva om evenemanget med visst fokus på Markus och Johannes, men jag tog min kamera och började ta lite bilder.
En av dessa hamnade till slut på omslaget till en av Tysklands största tyskspråkiga pokertidningar. Tidningen använde flera av mina foton men omslagsbilden av Ben Wilinofsky, som slutade trea, blev ikonisk och resten är, som man säger, historia.”
Vara på rätt ställe vid rätt tillfälle
Grubler skapade sig alltså en karriär i pokervärlden av en slump. Men hur lyckades han ta den där ikoniska bilden av den europeiska pokertourens (EPT) före detta mästare? Det var ingen slump. Grubler fanns på rätt ställe vid rätt tillfälle genom instinkt.
”Jag tror att en stor del av det utvecklades med åren. När jag började var jag mest intresserad av att hitta coola vinklar i bilderna. Som tonåring älskade jag Quentin Tarantinos och Oliver Stones filmer, särskilt de coola vidvinkeltagningarna. Vissa filmer har helt enkelt en speciell framtoning, och jag var besatt av dem. Så när jag började var det denna visuellt artistiska inriktning jag ville hitta.
Det hela fick en annan inriktning med tiden. Nu handlar det bara om att fånga ögonblicken. Dessa ögonblick som varar en millisekund och sedan försvinner för alltid. Man måste kunna förutse dem. Om du trycker av först när de uppstår så är det för sent. Jag utvecklade en förkänsla för att vara på plats innan det händer.
Jag producerade också dokumentärfoto. Jag gillar att berätta. Jag vill att människor som ser mina foton ska få en tår i ögat. Men i början var jag en yngling besatt av coola vinklar med en önskan om att få göra samma saker som mina idoler. Det var först mycket senare som jag lärde mig om känslor och att fånga kärnan i ett ögonblick.”
Så varför valde han foto, eller var det foto som valde honom?
”Jag har det inom mig. Det är mitt naturliga jag. Det är den jag är. Jag tror jag har det i blodet.”
En fotografs DNA
Om han har det i blodet, hur kom det dit?
”Min farfar var berömd fotograf på 1950-talet. Han hade utställningar över hela Europa. Båda mina farföräldrar kom från Österrike. Jag kunde bara träffa dem en eller ett par gånger om året, och jag tänkte hela tiden berätta för min farfar att jag hade blivit professionell fotograf, men han gick bort innan jag fick tillfälle till det. Han skulle ha blivit så stolt över mig, att jag gick i hans fotsteg och i hans födelseland.
Jag kommer inte med en sliten kliché när jag säger att jag har foto i blodet – jag tror det. Jag har aldrig behövt tänka på fotograferingens tekniska sidor. Folk ställer en massa frågor om inställningar. Det har ingen betydelse. Fotografering handlar inte om teknik. Andra har sådana bekymmer med slutartider, bländare och ISO, men för mig är det en del av den jag är. När jag hamnar i en situation så ser jag mig omkring, ser hur ljuset faller, hur ljust eller mörkt det är och hur bakgrunderna ser ut. Dessa saker absorberar jag automatiskt på några sekunder. Jag känner allt. Jag behöver inte ens tänka. Särskilt inte på inställningar. Jag känner inställningarna, jag behöver inte gissa eller ta provbilder. Jag känner det, jag trycker av, PANG, där är den perfekta exponeringen. Det är ett flöde där allt faller på plats av sig själv. Det kommer inifrån.”
Jag ber Grubler förklara sin beskrivning av detta flöde lite närmare.
”Att vara 'närvarande i ögonblicket' är en bra beskrivning. När jag kommer till ett evenemang går jag in i en zon. Mina sinnen anpassar sig helt. Jag behöver inte titta och tänka. Jag känner och förutser. Jag är så koncentrerad att jag känner vibbarna, och det är hemligheten med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle. Det är det där ögonblicket då du suger åt dig allt. Det är ingen tillfällighet. Jag känner intuitivt att något är på väg att hända.
När det gäller pokerfoto handlar det om de små detaljerna. Tänk dig, det du ser är en grupp spelare som sitter vid ett bord och ser uttråkade ut. Om du inte har intuition eller känsla för att fånga de allra minsta ögonblicken så får du inget annat än en bunt tråkiga foton.
Det handlar om att ha känsla för dessa situationer. Det handlar om den minsta antydan till ett leende, en rolig min eller en intensiv blick. Jag har studerat tusentals bilder under åren, och den största skillnaden ligger i ögonen. Spelaren tittar på korten eller stirrar bara åt sidan i djupa tankar, och det är trist, men så under en millisekund vaknar blicken och – Pang, där har du din bild. Jag känner ofta på mig innan blicken vaknar. Om du trycker av först när blicken redan har vaknat är det oftast för sent, eftersom den snabbt ändrar riktning. Du måste kunna känna och förutse när det ska ske. Du absorberar det som händer, du hör ett litet skratt, du ser lite rörelse vid ett bord. Allt detta samlas i ett enda intuitivt, känslomässigt flöde. Det är själsligt, på sätt och vis. Det låter galet, men det är så det känns.”
En fotografs inre och yttre förvandling
I juni 2013 satt jag på en restaurang på Wembley-stadion och åt en sallad och drack ett glas vatten. Fabian Grubler, som jag snodde foton av under hans första evenemang i Wien, satt mitt emot mig.
Vi pratade om mitt beslut fyra år tidigare att sluta dricka alkohol och hur detta ledde till en fantastisk förändring i mitt liv. Grubler var fängslad och ställde många frågor. Jag kunde höra hur kopplingarna i hans huvud växlade.
Trots värmen hade han en gammal yllemössa på sig, och trots att han ser bra ut så var det något apatiskt och knubbigt över honom. Ett år senare hade Grubler förvandlats totalt, både inombords och till det yttre.
Jag frågade honom om denna förvandling hade att göra med en förbättring i hans arbete?
”Jag tror på ödet, och att inget händer utan orsak. När jag vaknade i dag och höll på att förbereda mig för vårt samtal fick jag en påminnelse på Facebook om att det var exakt sex år sedan jag lade upp mitt första pokerfotoalbum. Jag tittade på bilderna och tänkte 'åh nej, de är så dåliga'.
Skickligheten och kunskaperna om efterbearbetning har utvecklats under åren, med mer erfarenhet och research. Men jag tror detta är mer intuitivt – att fånga känslor och måla ögonblicksbilder förändrades innan jag gjorde det. Jag var så fast i mitt eget huvud då. Jag har blivit bättre i den delen av mitt fotande, samtidigt som jag har gjort avsevärda ändringar i mitt liv. Det finns en känsla av livlighet i mina foton som är relativ till hur jag mår själsligt och fysiskt.”
En pokerfotografs värde
Enligt min erfarenhet av att arbeta på liveturneringar har fotografen alltid varit den lägst värderade medlemmen i teamet vad beträffar inkomster. Jag har ofta fått uppmaningen att fota medan jag skriver, och när jag var ny i branschen såg jag ingen skillnad i värde mellan bilder.
Jag tog upp detta med Grubler för att höra om det är annorlunda nu. Jag ville veta om kunderna förstår varför de anlitar fotografer, och hur det känns att vara fotograf i dag.
”Jag tror att de flesta kunder bara vill ha bilder. Jag tror inte att de ser vad vi ser. För de flesta av dem är jag bara en kille med en kamera, och det hade jag svårt för under lång tid. De uppskattar inte konsten och allt det som ligger bakom ett riktigt bra foto. För dessa kunder är foton något nödvändigt för bloggen och sociala medier osv. Inget annat. Det är något som jag alltid avskytt med det här jobbet. Fotografer får ofta inte den uppskattning som jag tycker de förtjänar.
Allt det förändrades med 888. Det var en av de få gånger då jag fick så många positiva känslor och så mycket uppskattning. Folk uppskattade det jag gjorde, och jag betraktades inte som en nödvändighet. Jag kände så mycket kärlek och uppskattning i teamet. De anlitar en för att de älskar ens verk. De är en av de få kunder som uppskattar mig så mycket för mina verk. Jag får positiv feedback från människor hela tiden, men med dem är det en annan dimension. De respekterar och värdesätter mig som konstnär, de ser mig inte bara som en man med en kamera.”
Vem fotar han för? När han tittar genom linsen, tänker han då på företaget som betalar honom för bilden? På spelaren som strax ska få en ny profilbild i sin Facebook? Eller fotar han för sin egen skull?
”Å ena sidan har vi det rationella. Vi lever i en sociala medier-tid, och bilder är viktiga. Bilder är viktiga för alla som har en webbnärvaro. Du kan inte skapa coola och intressanta inlägg utan en bild numera. Så det finns en teknisk sida av saken.
Sedan är det viktigt att ha något speciellt. Ett företag som 888, som har höga krav och vill vara bäst i världen, måste ligga på den nivån i allt de gör.
Det är något som jag avskyr med vissa andra företag. De vill vara bäst på sitt område, men de vill inte lägga pengar på att anlita den bästa fotografen. De uppskattar inte de egenskaper vi pratade om tidigare. De behöver bara bilder, och de bryr sig inte om hur bra de är eller om de är speciella och värda ett erkännande. Jag ser stora företag som tar foton med en mobiltelefon, det är helt galet.
Vill man vara ett företag i världsklass måste allt vara av världsklass – från bilder, videor, texter och webbplats till design – och jag trivs med att jobba med de allra bästa och att presentera de allra bästa verken för dem.
Jag älskar känslan när människor älskar mina bilder, så jag fotar även åt spelare och pressen. Det är så härligt när människor säger att de älskar mina bilder, och när spelare säger 'Wow, jag har fått min nya Facebook-bild'. Jag älskar att göra människor glada.”
Skapa mervärde som pokerfotograf
Som skribent söker jag ständigt efter nya sätt att skapa mervärde åt mina kunder, och jag frågar Grubler om det finns utrymme för fotografer att skapa mervärde i pokerbranschen?
”Som fotograf stöter man ofta på problemet att människor förväntar sig att man är bloggare, fotograf och videofilmare på en och samma gång. De förstår inte att man inte kan göra allt detta med samma höga kvalitet. Du kanske klarar det 'sådär', men det blir inte världsklass.
Många människor resonerar som så att en fotograf numera också måste vara videofilmare, men så tänker inte jag. För mig är detta konst, något man behärskar och koncentrerar sig helt på. Vi pratade tidigare om riktigt bra bilder, om att vara intuitiv eftersom du är i ett flödestillstånd. Du kan inte vara i det tillståndet när du bloggar eller videofilmar. Visst, jag kan göra allt detta, men kvaliteten blir sämre.
Jag blir ständigt ombedd att göra detta, men jag säger 'Nej, jag är fotograf'. De förstår inte. 888 ber mig inte att göra detta. De uppskattar mig som konstnär och ger mig frihet att uttrycka mig. Så för att ge något tillbaka försöker jag alltid att tillföra mervärde genom att ge feedback på evenemang och lämna synpunkter på annat än foto, när jag känner att mina sex års erfarenhet inom pokervärlden kan vara till hjälp. Så tillför jag mervärde, men inte genom att vara fotograf, bloggare och videofilmare i en och samma person.
Andra kunder kan säga att de inte kan betala mig enbart för fotografering, men det har att göra med att företag inte uppskattar foto tillräckligt. För dem spelar det ingen roll om en fotograf är bra, bättre eller bäst.
I denna sociala medier-tid, där uppmärksamheten är kortlivad, är det ingen som reagerar om du lägger ut en vanlig bild på en snubbe vid ett pokerbord. Ingen av dessa spelare kommer att använda ditt foto på sin Facebook-sida om det är tråkigt. När människor använder ett foto med 888:s 'stämpel' som sin Facebook-bild, då är det av stort värde för varumärket, och därför behövs fantastiska bilder.
Dessutom blir SEO med bilder allt viktigare. Bildernas metadata och metatext har betydelse för bättre sökmotorresultat. Och för stora företag är det mycket viktigt att ha riktigt bra bilder, eftersom de även behöver dem i sin reklam. Då kan man inte använda tråkiga foton”.
Ha öga för detaljer …
Jag håller med om att pokerturneringsarrangörer måste anlita fotografer i toppklass om de ska kunna skapa märkesmedvetenhet i toppklass. Men vad är det som skiljer de bra från de dåliga? Varför bör någon anlita Fabian Grubler i stället för att sätta en kamera i händerna på mig och be mig ta några plåtar till bloggen?
”Den frågan har två sidor. Jag bearbetar mina bilder på mitt unika sätt. Jag har utvecklat en egen stil med foton i antingen skarpt, kraftigt svartvitt eller i extremt klara färger. Människor älskar att se det.
Sedan har jag också alla de egenskaper vi pratade om tidigare, de där en–två procenten som gör bilden lite speciell. Ofta är det svårt att säga vad det beror på, men det finns där. På turneringar ser alla fotografer samma bord, spelare, marker och action, samma ljusförhållanden och samma ställe. Men när du tittar på fotona är de alla olika, och det är inte bara bearbetningen som är orsaken till det, utan också intuition, känsla, berättande och ögat för de små detaljerna.
Detta är vad som får mina foton att tilltala folk och kunder. Det är en blandning av hur de ser ut och hur de känns. Jag är uppmärksam på detaljer, som ögonen. Blickens intensitet är avgörande. Fotona på en spelare som spelar en hand och som inte spelar en hand är som från skilda världar. Om du ska vara bloggare, videofilmare och fotograf samtidigt kan du inte sitta där i flera minuter och vänta på att en spelare ska spela en hand, du måste skynda vidare till nästa.
Den bästa komplimangen jag kan få är när människor kom fram till mig och säger 'Jag kunde inte vara med på evenemanget, men när jag såg dina bilder kändes det som att jag ändå deltagit'. Jag tror att det är den där känslan de ger som gör mina foton så speciella.”
Och speciella är de.
Se själv.
fabfotos val av bästa pokerfoton
Ben Wilinofsky, säsong X av WPT Vienna 2012
”Det var här det hela började! För fem år sedan fotade jag min första pokerturnering någonsin, WPT Vienna 2012, och den här bilden av Ben Wilinofsky hamnade på omslaget till den största, tyskspråkiga pokertidningen.
En lustig historia om det fotot är att Ben använde det som sin Facebook-profilbild när han träffade Rada, som numera är hans hustru. När jag skrev ett inlägg om det där fotot och hur det påverkade min karriär så kommenterade hon på FB att det var hans profilbild när de blev FB-vänner, och hon älskade den. Hon skrev 'Det här var hans profilbild när vi blev vänner på Facebook! Jag tänkte typ, OMG'.”
Dave ‘Devilfish; Ulliott vid ISPT 2013
”Det här tycker jag är en väldigt speciell bild av David Ulliott. Den intensiva känslan i hans blick och ögon, minen han gav mig, och alla de känslor man får när man tittar på bilden och tänker på hans liv och hans död.”
Viktor Blom – WSOP 2012
”Jag älskar den här bilden, för det var ett av de få tillfällen då Isildur klev ut från sin onlinevärld och spelade live. Detta är också en av de bilder som innehåller flest delar av min stil som pokerfotograf: de slutna läpparna, de intensiva ögonen, den kraftiga svartvita kontrasten, det skarpa ljuset, skuggan osv.”
Armbandsceremonin i WSOP 2013
”Det jag älskar så mycket med den här bilden är tystnaden och den rena känslan. Detta är ÄKTA känsla, inte bara ett spel för kamerorna och bilderna. Det är så äkta och verkligt – en man som vinner ett av de hett eftertraktade armbanden i världens främsta pokerturneringsserie, stående på scenen, hållandes armbandet när nationalsången spelas. Tänk på det ögonblicket, försök att föreställa dig det så får du en bild som denna.”
Qui Nguyen, WSOP-mästare 2016
”En viktig bild för mig. Självklart, eftersom det var världsmästerskapen och jag tycker det är ett så coolt, klassiskt pokerfoto. Han använde det väldigt länge som sin profilbild i alla sociala medier-konton, och människor började förknippa bilden direkt med honom och hans vinst.”
888Live – Tvåoutare
”Den här scenen utspelade sig på det första evenemanget jag fotade för 888poker. Det var 888Live Snow Limit Event i Innsbruck, Österrike i början av 2016. Killen med solglasögonen spelade en jättehand med alla sina marker satsade. Alla vännerna samlades kring honom, spänningen steg och till sist fick han sin tvåoutare på rivern. Jag bara älskar alla känslorna. Det var ett av de få tillfällen då man ser starka känslor vid ett pokerbord, och jag lyckades förutse det och vara på plats. Jag älskar alla ansiktsuttrycken, även killen till höger som blev krossad och skrek och slängde sina marker på bordet. Dessa två bilder passar så bra ihop, och de illustrerar så fint känslorna i poker och hur snabbt allt kan förändras.”
888Live Rozvadov Festival – Bakom kulisserna 2017
”Jag älskar att fota bakom kulisserna. Det är ofta dessa tillfällen utanför borden som ger de coolaste fotona. Detta är ju de scener som vanliga pokerfans som tittar på poker-tv eller läser bloggar nästan aldrig får se. Minerna på det här fotot är fantastiska, med Matuson som ser ut att tänka 'WTF' liksom, och tonkaaa som bara chillar, Tuchman som får spel och Kassouf som bara hänger med. Det är sådana här ögonblick jag älskar, som varar en millisekund och sedan försvinner för alltid och aldrig återkommer.”
Eliot Hirn – Gruppbild som 888 Snow Limit ME Champion
”Jag älskar vinnarfoton med mycket känsla. Vinnarna är ofta utmattade efter många timmars pokerspel, och känner inte för att jubla inför kameran. Det är därför jag tycker det är så fantastiskt när de lever ut med alla sina vänner.”
Följ Fabian på Instagram @fabfotos_pokerphotography och besök hans webbplats.
Lee Davy är pokerskribent och livereporter och har jobbat för alla toppnamnen i branschen, inklusive WPT, WSOP och 888poker.