Att förstå pottkontroll

Pottkontroll i poker är ett komplicerat ämne som kräver omsorgsfull behandling. Skälet till det är att själva konceptet pottkontroll får spelare att fatta suboptimala beslut. Om vi kan föra fram vissa idéer eller koncepts som orsak till att svaga spelare förlorar pengar snabbare än de borde så är pottkontroll ett sådant koncept.

Det bästa vore kanske om man aldrig gav pottkontroll en tanke. Ett betydligt viktigare koncept som man bör hålla i åtanke är behovet av att aggressivt förneka motståndarna möjlighet att förverkliga sin equity (d.v.s. att ta hem deras ”rättmätiga” andel av potten). Denna mycket viktiga pokerprincip står stick i stäv mot principen om pottkontroll.

Låt oss börja med att exakt definiera vad som avses med termen pottkontroll. Vi kommer att diskutera situationer där man definitivt inte vill använda sig av pottkontroll och därefter gå vidare till situationer där pottkontroll är helt följdriktigt.

Vad är pottkontroll?

Väldigt enkelt uttryckt är pottkontroll tanken att genom att passa eller enbart satsa låga belopp bidra till att pottens storlek hålls på hanterbara proportioner.

Som redan framgått ovan betraktar vi inte pottkontroll som ett särskilt giltigt koncept. Tanken har sitt ursprung för många år sedan, under den mörka tidsålder då majoriteten av alla spelare var extremt dåliga.

Pottkontroll brukade tidigare förekomma flitigt i diskussioner av pokerhänder, men är nuförtiden ett ovanligt ämne. Det är inte helt otänkbart att pottkontroll om ytterligare tio år kommer att vara en av de frågor som bra spelare tittar tillbaka på med ett överslätande skratt ...

Situationer där pottkontroll inte är tillämpbar

Låt oss titta på en typisk situation från tio år sedan där den genomsnittlige spelaren skulla ha använt sig av pottkontroll. Vi kommer att diskutera varför det var en giltig strategi då och varför det är en så fruktansvärt dålig idé nu.

6-manna, NLHE

Förste man (UTG) (100 x stora mörken)
Mittenposition (100 x stora mörken)
Sen position (100 x stora mörken)
Knappen (100 x stora mörken) Hjälten
Lilla mörken (100 x stora mörken)
Stora mörken (100 x stora mörken)

Hjälten får KhKs

Förste man lägger sig. Mittenpositionen lägger sig, liksom den sena positionen. Hjälten öppnar med en satsning på 3 x stora mörken. Både lilla och stora mörken kastar sina kort.

Floppen (6,5 x stora mörken)

Jk7k 2h

Stora mörken passar. Hjälten satsar 5 x stora mörken. Stora mörken synar.

Turnen (16,5 x stora mörken)

8k

Stora mörken passar. Vad gör hjälten?

Ajajaj, plötsligt ser det lite kitsligt ut för vår hjälte. Det ligger några stegar, färger och tvåparskombinationer och lurar. Det finns risk för att han får stryk här.

Så vad skulle en spelare ha gjort för tio år sedan? Han eller hon skulle omedelbart lagt sig på defensiven och försökt förhindra potten från att växa ytterligare. Genom att passa tillbaka kan han kontrollera pottens storlek och hålla den liten. Han kan sedan fatta beslut på rivern i ett läge där han eller hon känner sig mer bekväm.

Men detta är bara så fel, trots att det förefaller logiskt. Den moderna spelaren inser att passa tillbaka i den här rundan vore ett stort misstag. Listan över skäl till det är lång.

• Det går fortfarande att krafsa fram något bra ur sämre händer, t.ex. Jx eller steg- eller färgdrag.
• Vi lägger oss och lämnar över motståndarens equity trots att han sitter med sämre på hand.
• Man ”köper” ofta sig själv en visning som ändå inte skulle kosta något. Om man satsar på turnen och våra motståndare passar eller synar är det troligt att de även passar på rivern till oss trots att vi inte sitter i position.
• Man behöver inte vara ”rädd” för pass-höjningar. Om någon pass-höjer mot oss innebär det bara att man kommer att bli krossad och då är det ändå lika bra att lägga sig.
• Motståndaren kan ha fått ett enkorts stegdrag på turnen. Om man passar ger man honom/henne en fin equity på 20 %, helt gratis.
• Om man passar kan ett dåligt kort komma som gör det omöjligt för oss att få ut mer värde på rivern.
• Om man passar finns det en risk för att motståndaren bluffar oss, i synnerhet om riverkorten är dåliga.
• Man framstår som svag med en pass på turnen, vilket ökar sannolikheten för att någon försöker bluffa. När man fortsätter att satsa visar man att man sitter med en hand med obegränsad potential.

Här skrapar vi bara på ytan. Det finns många flera skäl, men vi är i första hand intresserade av det förväntade utbytet av att satsa jämfört med det förväntade utbytet av att passa. Förutsatt att satsning har ett högre förväntat värde (vilket det nästan alltid har) är det detta alternativ man bör välja. Punkterna ovan hjälper oss bara förklara med ord varför man kan vänta sig mer från att satsa.

Det ligger också en viss ironi i själva tanken på att man ska kunna ”kontrollera” pottens storlek. Om vi antar att man passar tillbaka på turnen kan det mycket väl hända att motståndaren bara föser allt han äger och har på rivern. Frågan är alltså om det verkligen går att säga att man har kontroll över pottens storlek när motståndaren fortfarande har möjlighet att satsa hur mycket han eller hon vill i en senare runda?

Man kan med andra ord säga att den enda gången man verkligen kan kontrollera pottens storlek är när vi har möjlighet att antingen satsa eller passa tillbaka när vi sist efter rivern.

Pottkontroll i dag

Även i lägen där det kan vara rätt att utöva pottkontroll är det fortfarande i grund och botten ett sekundärt koncept och inte huvudskälet till att vidtar en viss åtgärd. Låt oss titta på ett par exempel:

6-manna, NLHE

Förste man (UTG) (100 x stora mörken)
Mittenposition (100 x stora mörken)
Sen position (100 x stora mörken) Hjälten
Knappen (100 x stora mörken)
Lilla mörken (100 x stora mörken)
Stora mörken (100 x stora mörken)

Hjälten får Ar10r

Förste man lägger sig. Mittenpositionen lägger sig, medan den sena positionen öppnar med 3 x stora mörken. Knappen och lilla mörken lägger sig. Stora mörken synar.

Floppen (6,5 x stora mörken)

Jk10k7s

Stora mörken passar. Vad gör hjälten?

I de flesta fall är det nästan alltid bättre att satsa här än att passa tillbaka. Det här här ytterligare en situation där pottkontroll felaktigt utövas.

”Hmm... jag har bara ett par med näst högsta kortet på bordet. Det räcker inte för tre satsningsrundor. Bäst att kontrollera potten på floppen.”

Pottkontroll i det här läget är något av en seriekrock. Bordet är fullt av dragningsmöjligheter och man kan inte gå omkring och ge bort equity som värsta jultomten. Ett par med näst högsta sidokort är dessutom en hand som mycket väl kan ge något när landet ligger som det gör.

Men låt säga att motståndaren är en superaggressiv pass-höjare vid den här typen av bord. Då finns det anledning att överväga att passa tillbaka på floppen. Huvudskälet till det är att det förväntade utbytet av att passa i slutändan är högre än det förväntade värdet av att satsa, inte minst med tanke på att man kan bli pass-höjd och att motståndaren helt enkelt satsar bort en om man satsar.

Konceptet med pottkontroll behövs inte för att hjälpa oss att fatta det här beslutet.

6-manna, NLHE

Förste man (UTG) (100 x stora mörken)
Mittenposition (100 x stora mörken)
Sen position (100 x stora mörken) Hjälten
Knappen (100 x stora mörken)
Lilla mörken (100 x stora mörken)
Stora mörken (100 x stora mörken)

Hjälten får Ar5r

Förste man lägger sig. Mittenpositionen lägger sig, medan den sena positionen öppnar med 3 x stora mörken. Knappen och lilla mörken lägger sig. Stora mörken synar.

Floppen (6,5 x stora mörken)

Ak 6h2s

Stora mörken passar. Vad gör hjälten?

Det här är det närmaste vi kommer en situation där det verkligen kan vara på sin plats med pottkontroll. Den här typen av situationer brukar kallas för ”långt före, långt efter”. Med tanke på hur fattigt bordet är kommer motståndaren antingen att mosa oss med ett bättre ess eller par eller så snikar han/hon förbi med något i stil med 7-7.

Här finns det all anledning att passa och vänta på bra kort under två satsningsrundor på turnen och rivern. Det är en form av pottkontroll, men samtidigt behöver man inte tillämpa detta koncept för att man ska komma fram till beslutet att passa på floppen.

• Genom att passa på floppen sänder man medvetet ut en svaghetssignal och ökar chansen för att motståndaren försöker bluffa på turnen och rivern.
• Genom att passa på floppen sänder man medvetet ut en svaghetssignal och ökar chansen för att motståndaren syner på turnen och rivern med en sämre hand.
• Handen är bara värd två satsningsrundor och bordet är tillräckligt fattigt för att vi inte ska ha något emot att ge motståndaren ett gratiskort.
• Om man satsar för stort eller under för många rundor kommer man att isolera sig mot den del av handintervallet som ligger ”långt före”.

Även i den här situationen är det dock fortfarande ofta rätt att fyra av en satsning på floppen. Kanske motståndaren gillar att satsa brett på floppen eller så är han/hon kanske en veritabel syningsmaskin. I synnerhet i spel med lägre limitar kan man använda en ganska rättfram strategi. Man kan satsa och hoppas att få något bra, helt enkelt därför att man sitter med ett högsta par och motståndarna är tillräckligt dåliga för att vi ska kunna lugga dem även om vi har sämre kort än dem.

Akta dig för att spela för passivt

Grundregeln är att aggressivitet lönar sig och därför behövs ett specifikt skäl till att välja ett passivt alternativ framför ett aggressivt. Kanske du nu känner dig lite lurad, för du började läsa den här artikeln i hopp om att förbättra din pottkontrollförmåga och istället fått läsa att du knappt alls behöver bekymra dig om pottkontroll. Å andra sidan kanske det var något av det bästa som kunde hända ditt pokerspel?

Det kan låta som kontraintuitivt råd vid första anblicken eftersom pottkontroll är en så vanlig och vedertagen del av pokerstrategi. Det är dock viktigt att som pokerspelare utveckla förmågan att ifrågasätta precis allt, oavsett vem det är som säger. Så snart man ifrågasätter konceptet pottkontroll börjar det faktiskt rämna. Vi har inget val: som konceptet behöver pottkontroll verkligen omvärderas.