Poker: Hur har spelet förändrats?

Man hör ofta folk klaga över att de har otur i poker, och det har vi alla säkert sagt, många gånger. Överallt och var som helst gnäller någon över ett ”bad beat”: på Facebook, i pokerforum eller under pauser i liveturneringar. Man får intrycket av att alla skulle ha väldig framgång som spelare – om det inte vore för DET DÄR usla kortet på rivern ...

Och det är det som är det bästa med poker.

Ett spel för alla och envar

Den främsta anledningen till att Texas Hold'em har blivit ett sådant stort fenomen är att alla kan delta i spelet och ha kul, även om de knappt kan reglerna. Det finns ingen annan sport som ger dig möjlighet att dela filtduk med ”stjärnorna” och tävla mot dem på samma nivå.

Chris Moneymaker, som vann WSOP Main Event 2003 via en 39 $ satellitturnering på nätet, visade att steget inte är så långt mellan dröm och verklighet, särskilt i poker.

”Fru Fortuna” ger och tar – precis som en våg. Vad vi som spelare kan bidra med är inriktning – såtillvida att vi bör hitta den strategi som är mest lönsam för det startfält vi ska möta. Det är vad proffsen gör. Ibland vinner de stort, andra gånger tar de inte in några prispengar på månader, men de vinner alltid i slutändan.

En vinnande ringar-på-vattnet-strategi

Alla har en strategi, till och med de som sitter vid bordet för första gången. Vissa spelare läser och studerar böcker om poker, andra föredrar att bara prata med andra spelare. Men de lär sig mycket av erfarenheten, vilket kan innebära att kopiera en bättre motståndare eller att bara anpassa spelet efter deras tendenser.

Det blir en slags dominoeffekt: proffs utvecklar nya strategier för att förbättra lönsamheten och deras motståndare anpassar sig med tiden och tar till sig den nya informationen som kan användas mot svagare motståndare, och så vidare.

Det lustiga är att inlärningsprocessen inte har något slut. Det finns ingen ”perfekt strategi” för att vinna i poker. Att vara överlägsen en annan innebär bara att man ligger ett steg över dem, oavsett var i inlärningskurvan man befinner sig.

Det är därför man ständigt hör att Texas Hold'em har förändrats så mycket med åren, trots att det är svårt att i ord beskriva exakt hur. Det enda raka är att fokusera på vissa aspekter och försöka förklara hur vissa mönster har ersatts av nya vanor.

Vi ska titta på hur dessa förändringar har påverkat både proffs och amatörer och, inte minst, hur pokerbranschen har anpassat sig till de skiftande kraven.

Vi har nöjet att låta Alec Torelli guida oss genom pokerstrategi och marknadsföring.

Höj hopp!

F: Alec, vi börjar med storleken på höjningar: förr var den vanligaste storleken på en öppningshöjning tre gånger mörken. Innan nätpokern dök upp var det inte ovanligt att till och med höja fyra eller fem gånger stora mörken. Numera, i synnerhet när stackarna inte är djupa, satsar de flesta spelare mindre, från en minimihöjning till 2,2 till 2,5 eller 2,8 beroende på positionen. Kan du förklara enkelt uttryckt varför dessa förändringar har blivit den nya trenden bland spelare? Och mer i detalj vilka fördelar den mindre storleken på höjningarna har jämfört med förr?

S: Sedan pokerns stora uppsving 2003 har spelet ständigt utvecklats och blivit allt effektivare. Storleken på höjningarna har sin grund i matematiken. Bra spelare höjer mindre belopp före floppen eftersom de då riskerar mindre för att vinna samma belopp i pengar, alltså en större förmån vad gäller risk i förhållande till belöning.

Det som från början bara görs av en del elitspelare blir snabbt en trend när allt fler spelare förstår logiken bakom det och börjar använda sig av samma strategi.

Floats och bakdörrar

F: Förr var begreppet ”equity” inte helt klart för alla. Drag som att ”floata” med en bakdörrsstege och ett/två överkort var impopulära, men nu syns de mycket oftare. Vad i spelet har förändrats så att dessa val har blivit mer lönsamma?

S: Med åren blev det alltmer kraftfullt att syna. Särskilt i position kan en bra spelare få reda på mycket om motspelarens hand genom att flatsyna till ett billigt pris. I stället för att bluffhöja, som var populärt förr, flatsynar dagens spelare eller ”floatar” floppen och försöker plocka hem potten om motståndaren checkar turnen.

Eftersom valet av tillfälle för detta är känsligt floatar spelare oftast med någon form av equity, och drag med bakdörrsstege eller färg är de bästa tillfällena att göra det. Ett exempel är om du har Q♦ J♦ på ett bord med 10♦7♣ 4♣.

Den avancerade spelaren skulle också förstå att det inte bara handlar om att syna för att försöka få vinst på sin equity, utan att det finns flera sätt att vinna potten. Genom att flatsyna kan spelaren också representera en färg eller en stege med en rad olika turns eller rivers, vilket ger honom än fler chanser att vinna potten.

Limpa är inte längre en svordom

F: Vi måste nämna limpande: I början av 2000 föredrog många spelare att syna från en tidig position i stället för att höja. Mer än ett decennium senare, under vilket limpande betraktades som ett tvivelaktigt drag, ingår detta i en del spelares räckvidd, särskilt från sena positioner som knappen och cutoff, och till och med från tidigare positioner även om det är mindre vanligt. Hur kom det sig att alla undvek limpande? Kan en balanserad limpstrategi löna sig numera?

S: En del spelare limpar i sen position, men det gäller främst i turneringsspel när oddsen före floppen är mycket bättre (på grund av anten) och stackarna är mycket kortare.

Jag har inget emot limpande i turneringar, men det är inte särskilt vanligt i kontantspel. Men i rätt läge, med rätt image och en ordentlig strategi kan limpande vara effektivt i både kontantspel och turneringar.

Öppningsräckvidder och nya trender bland amatörer

F: Hur tycker du att öppningsräckvidderna bland amatörer har förändrats?

S: De har blivit tajtare med åren eftersom spelarnas grundprinciper har blivit bättre. Dagens spelare, även amatörer, har som regel hyfsade grundprinciper före floppen och försöker spela händer med starka sviter och i position.

F: Anser du att amatörer överlag anpassar sitt spel efter nya trender, eller spelar de mest rakt på?

S: Jag tror att alla har anpassat sig med åren, men proffsen har självklart anpassat sig snabbare och mer genomgripande än amatörer. Jag tror att en bra amatör i dag skulle kunna slå en del av proffsen för tio år sedan. Spelet har utvecklats så mycket, och genomsnittsspelaren 2016 är mycket bättre.

F: Vilka är de största förändringarna i allmänhet, utöver de som vi redan nämnt, tycker du?

S: En ytterligare förändring som jag märkt med åren är att dagens spelare har en mer korrekt syn på spelet. De beskriver situationer med händers räckvidder. När jag började spela diskuterades det konceptet inte mycket, och den ”gamla skolans” proffs brukade se sina motståndare som en viss hand och fatta sina beslut utifrån det. Det är bara under de senaste fem åren som man har börjat förstå räckvidden som koncept och hur man fattar bra beslut mot bakgrund av den.

F: Är det möjligt än i dag för en nybörjare att börja spela poker och gå med vinst, eller tar det för mycket tid (och pengar) att få upp farten och hänga med?

S: Det är möjligt, absolut. Det är förstås svårare än det var 2003, men det är ingen anledning till att avstå. Alla större sporter har följt samma utveckling, ändå finns det fler möjligheter nu än någonsin i dessa.

Konkurrensen inom baseball är oerhört stor i dag, men för hundra år sedan arbetade spelarna i major league vid sidan om för att försörja sig. Förändringar sker snabbare i dagens moderna samhälle, men jag är övertygad om att vi under de närmaste tio åren kommer att se spelare stiga i graderna och bli fenomen, precis som vi för tio år sedan såg blivande stjärnor som Tom Dwan.

F: Lever ännu drömmen om att bli professionell bland spelare som nyss har börjat? Och om inte, vilka slags mål ska den ha som börjar nu?

S: Absolut. Jag har nyligen satt ihop en hel kurs för amatörer som strävar efter att bli proffs, som kallas Four Step Poker. Den går väldigt bra, och jag har haft många kunder som säger att de lyckats få en sidoinkomst.

Om jag får sådan feedback enbart inom min gemenskap innebär det att det absolut finns möjligheter att leva på spelet för de som är ambitiösa, motiverade och disciplinerade.

Den sponsrade och professionella spelarmarknaden

F: Poker har också förändrats som bransch: de sponsrade guldåren är förbi. Men kan pokerrummen glömma det där med ambassadörer, eller har de fortfarande stor betydelse vad gäller marknadsföring?

S: Det enda man har i pokervärlden är sitt rykte. Även om det är mycket svårare att få formella sponsringsavtal på dagens marknad är rekommendationer och varumärkesförtroende fortfarande allra viktigast. Detta gäller särskilt pokersajter på nätet, som det har varit en del skandaler om under åren. Det är tråkigt att spelarna har förlorat förtroendet för branschen i helhet för det finns fortfarande bra sajter, som 888 poker, som har utmärkt rykte och är hundraprocentigt lagliga och reglerade.

F: Vad tror du om high roller-turneringar? Främjar de pokerns image, eller stöter de bara bort amatörer genom att öka klyftan mellan dem och de stora namnen bland proffsen?

S: High rollers är bra för de ger spelet bra publicitet och underhållning för rika affärsmän. Allt som drar mer pengar och uppmärksamhet till sporten är bra. Genomsnittsproffset kan visserligen inte spela high rollers, men det finns gott om turneringar för spelare på alla nivåer. Kort sagt är fördelarna med high rollers större än nackdelarna.

Poker – tio år framåt i tiden

F: Hur föreställer du dig pokerbranschen om tio år?

S: Lustigt att du frågar det. Jag har nyligen gjort en video på ämnet och även skrivit en blogg om det. I stora drag tror jag att de tekniska framstegen och informationens snabbhet kommer bidra till att konkurrensen i spelet blir ännu större. Jag tror ändå att det kommer att vara möjligt att tjäna hyfsat bra på att spela, men inkomsttaket för proffs har alltid varit ganska lågt jämfört med andra branscher.

Förhoppningsvis kommer nätpoker att regleras i USA, vilket skulle bidra till att ändra den allmänna opinionen och så småningom locka mainstream-sponsorer till sporten.