Du kanske har kommit hit i förhoppningen att få se en omfattande lista över samtliga starthänder före floppen i rangordning. Problemet är att det inte finns någon sådan lista.
För att illustrera detta: Föreställt dig att du ställs inför valet mellan följande tre händer i en all in-situation före floppen. Vilken hand skulle du välja?
Du kanske tycker valet är lätt ─ eller också inte. Samtliga tre är starka händer. Vilket svar är då det rätta?
Det beror på vad din motståndare har. Vi ska nu köra några oddsberäkningar.
Om din motståndare har Th9h, skulle vi föredra AsKh.
Handräckvidd | Odds |
Th9h | 39,87 % |
AsKh | 60,13 % |
Här kan vi se att vi har ett tydligt övertag. Men det intressanta är att vi skulle vara i underläge om vår motståndare sitter på 22.
Handräckvidd | Odds |
AsKh | 47,35 % |
2d2h | 52,65 % |
Betyder då detta att 2d2h är den bästa handen av de tre? Inte direkt. Låt oss se vad som händer om vi jämför 2d2h med Th9h.
Handräckvidd | Odds |
Th9h | 53,50 % |
2d2h | 46,50 % |
Om du någonsin har lekt sten-sax-påse, får du kanske en välbekant vibb här. Det finns ingen slutgiltig bästa hand av de tre ─ alla har någon svaghet.
Vi skulle kunna dra slutsatsen att AKo troligen var den starkaste handen av de tre eftersom dess vinst var den klaraste. Men detta skulle involvera att vi gör ett visst antagen, nämligen att styrkan i en hand alltid baseras på dess pottodds. Detta innebär ett antagande som rent intuitivt är vettigt och som verkar logiskt, men som faktiskt är felaktigt.
Innan vi analyserar detta lite mer i detalj kan det vara en god idé att repetera alla tillgängliga hålkort och att försöka visualisera dem i ett rutnät.
Kort på handen före floppen
Notera att nedanstående rutnät för hålkort är uppdelat i tre separata sektioner. Detta kanske inte verkar särskilt viktigt just nu, men det kommer att förbättra din handavläsning dramatiskt i framtiden.
Den diagonala, gröna linjen som löper tvärs igenom rutnätets mitt representerar alla händer med par som pocketkort. Det finns sex olika kombinationer av respektive pocketpar (inklusive klädda kort), vilket ger totalt 78 olika par som pocketkort.
På höger sida av rutnätet ser vi de klädda kombinationerna av hålkorten markerade i cyan. Varje kvadrat representerar fyra kombinationer (av klädda kort). Det finns 72 kvadrater, vilket ger totalt 286 separata händer.
På vänster sida av rutnätet ser vi de oklädda kombinationerna. Varje kvadrat representerar 12 kombinationer av händer. Det finns 72 kvadrater, vilket ger totalt 864 separata händer.
Notera att det finns tre gånger så många oklädda kombinationer av vissa händer jämfört med klädda. Detta är viktigt inom handavläsningen efter floppen. När man tittar på rutnätet ovanför hålkorten är det lätt att tro att respektive halva av rutnätet representerar ett lika stort antal händer, men så är helt klart inte fallet.
Relativ styrka
Om vi grovt skulle antyda styrkan i en hand före floppen, så kan vi säga att ju längre upp i rutnätet man går, och ju längre åt vänster, desto starkare hand före floppen.
Det finns emellertid avsevärda undantag mot denna allmänna regel: Vi har exempelvis redan sett att en hand längst ner till höger i rutnätet (dvs. 22) kan vara starkare än en hand uppe till vänster.
Styrkan i vår hand före floppen vilar på det scenario och de många olika situationer som vi kan ställas inför. Låt oss gå igenom några exempel:
Situationen är viktig!
Vi har i princip fokuserat på styrkan i en starthand före floppen i jämförelse med en annan starthand före floppen.
Det verktyg som låter oss fatta de bästa besluten före floppen är emellertid att bedöma styrkan i vår starthand i jämförelse med vår motståndares spann.
Vi måste fokusera på två saker:
- Positioner
- Handlingar
Föreställ dig att vi sitter på knappen (BTN) och har en öppen 3bb UTG med 100bb faktisk stack. Vi sitter på AhTc
Detta är faktisk bara en halvbra hand i denna position, och rekommenderad åtgärd är att helt enkelt lägga sig.
Men tänk om vi skulle leka lite med positionerna och låtsas att vår motståndare nu öppnar från cutoff?
Hans öppningsspann kommer att vara i princip dubbelt så brett, och ATo är faktiskt en ganska stark hand. I de flesta fall är det helt klart en hand att försvara, antingen via cold-call eller tresatsning.
Ett stort misstag som spelare ofta begår är att värdera sin egen hand oavsett vilken position som de eller deras motståndare befinner sig i. De kan säga något i stil med: "Före floppen ska jag försvara den främsta fjärdedelen av händerna, oavsett vad som händer"
22+, A2s+, K8s+, Q9s+, J9s+, T8s+, 97s+, 86s+, 75s+, 65s, 54s, 43s, 32s, ATo+, KTo+, QTo+, JTo
(Notera att den främsta fjärdedelen av händerna ser ut så här – spann före floppen framställs ibland i detta format, vilket innebär att det lönar sig att känna till det).
Även handlingen måste beaktas. Låt oss föreställa oss att UTG gör sin 3bb-öppningshöjning från UTG, och att vi beslutar oss för att höja om (tresatsa) med AcKd
Våra motståndare bestämmer sig för att fyrsatsa. Det är viktigt att inse, att många spelare inte fyrsatsar från UTG utan AA/KK. Våra AKo kommer med stor sannolikhet inte att vara till någon nytta för oss här, trots att det är en förstklassig hand. Det är i sig en mycket stark hand, men i jämförelse med våra motståndares spann när vi tar med handlingen i beräkningen, så har den degraderats till en halvbra hand. Det bästa alternativet i denna situation är troligen att lägga sig.
Men återigen, låt oss leka lite med positionerna. Denna gång öppnar CO, vi tresatsar, och han fyrsatsar. Våra AKo är mycket starkare mot CO:s bredare spann, och det bästa alternativet är vanligtvis att femsatsa all-in vid 100bb-stackar.
Ju senare, desto bättre
Det är inte bara vår motståndares position som spelar en stor roll för vårt beslutsfattande. Enkelt uttryckt kan vi säga att ju senare position vi har vid bordet, desto bredare spann kan vi spela.
Det är därför som vi vanligtvis skulle spela en hand som A7o från knappen vid oöppnad pott, men inte skulle lägga den direkt från UTG.
Det finns ett antal orsaker till detta. En är att ju senare position vi har vid bordet, desto mindre antal spelare finns kvar som kan agera efter oss, och desto lägre är sannolikheten att en av våra motståndare får en förstklassig hand.
Den andra orsaken handlar om position. Vissa positioner vid bordet har större chans att få spela i position efter floppen. Det bästa exemplet på detta är knappen (BTN), där vi alltid sitter i position efter floppen oavsett vad som händer före den. Så när vi säger "ju senare position vi har, desto bättre" så avser vi inte en mörk. Även om lilla mörken agerar efter knappen före floppen, så kommer den alltid att vara ur position efter floppen. Av detta skäl betraktas den lilla mörken vanligtvis som den sämsta positionen vid bordet.
Motståndartyper
Våra spann före floppen bör också variera beroende på vilka våra motståndare vid bordet är. En allmän princip är att vi kan spela lie bredare när det finns svagare spelare vid bordet.
Till exempel kan vi vara UTG med Ad7d på handen, en hand vi vanligtvis skulle lägga före floppen. Vi tar oss emellertid en titt på bordet och märker då att det finns två ovanligt svaga spelare på SB och BB. Även om denna hand inte är en vanlig öppningshöjning, kan vi göra ett undantag i detta fall i ett försök att utnyttja svagare motståndare.
En annan princip man bör komma ihåg: Om vi antar att vår motståndare alltid synar, så föredrar vi händer med höga odds (Ax, Kx osv.) över spekulativa händer (63s) osv. Vi kommer inte att lyckas få en sådan spelare att lägga sig särskilt ofta, men detta spelar mindre roll när vår hand med ess eller kung högt helt enkelt kan vara den bästa handen. Det är mindre kul att checka en hand med sexa högt mot någon som alltid synar (vi vet att vi aldrig kan vinna, men samtidigt kan vi inte bluffa honom), så därför brukar vi avstå från att spela dessa händer före floppen.
Om vi antar att vår motståndare faktiskt förmår lägga händer före floppen, så föredrar vi som regel mer spekulativa händer med högre spelbarhet, detta eftersom vi kan använda dessa för att semi-bluffa effektivt.
Använd logik
Eftersom det är omöjligt att skapa en lista över hålkorten, ordnade från starkast till svagast, så måste vi acceptera att poker är ett spel kännetecknat av dynamiskt beslutsfattande.
Det som kan vara en bra hand före floppen i en situation, behöver inte vara en bra hand före floppen i en annan.
Det viktigaste är att säkerställa att vi tänker rationellt och är så logiska vi bara kan när vi fattar beslut före floppen. Om vi fokuserar på vår position, handling före floppen, stackstorlekar och motståndartyper, så bör vi kunna göra kvalificerade gissningar med avseende på hur vårt spann före floppen ser ut.